Stedman Summaries #69
Borde folk sluta partyknarka i riksdagen eller borde riksdagen sluta förbjuda folks partyknarkande? (1/3)
Det väckte en hel del uppmärksamhet när spår av narkotika nyligen upptäcktes på riksdagens toaletter. Och visst finns det något ironiskt i att en överväldigande majoritet av Sveriges riksdag står upp för en väldigt restriktiv narkotikapolitik, samtidigt som narkotika i allt större utsträckning används överallt — kanske till och med av de folkvalda som försvarar förbudet.
För även om Sverige i 36 år haft några av västvärldens mest repressiva lagar mot narkotikaanvändare så känns det narkotikafria samhället man strävat mot ständigt lika långt borta. Tonåringar är betydligt mer drogliberala idag, och 21 procent av svenska gymnasister har testat. Prover från avfallsvatten visar hur kokainanvändningen i Stockholm numera är i nivå med Köpenhamn. Bara stockholmarna “röker nästan 1,8 miljoner doser cannabis, snortar 33 670 linor kokain och tar över 451 000 doser amfetamin” — i veckan. Och polisen har nyligen insett att marknaden visst var 10x större än vad man trott:
Information från fjolårets hackning av den krypterade mobilappen Encrochat pekar på att den totala omsättningen uppgår till mellan 100 och 150 ton årligen i stället för, som tidigare beräknat, femton ton.
Det handlar nog både om att tidigare estimat varit naiva, och att marknaden faktiskt ökat. Som en erfaren narkotikaspanare uttrycker det, “Kokainmarknaden i Sverige har vuxit nåt så djävulskt”. Och tullen rapporterade i veckan att narkotikabeslagen har dubblats bara i år, men man tror att ännu mer kommer igenom.
Och avsett vad Stefan Löfven hävdade så är det inte primärt i Danderyd det knarkas, utan det är fyra gånger vanligare att använda narkotika för femtedelen av befolkningen med lägst inkomster jämfört med femtedelen med högst inkomster (även om fattigas överrepresentation delvis kan bero på att de åker fast oftare). Hur som helst är det inte de sporadiska “partyknarkarna” som primärt göder gängen, utan de som använder narkotika mycket och ofta. (En studie från Australien visar att de två tredjedelar som använde cannabis mer sällan än varje vecka stod för mindre än 3 procent av efterfrågan)
Vad innebär det här för Sveriges framtida narkotikapolitik? I en miniserie på tre utskick ska vi undersöka tre möjliga alternativ:
behåll nuvarande lagstiftning alternativt fortsätta skärpa den (“status quo”)
avskaffa straff för eget bruk av narkotika (“avkriminalisering”)
omreglera marknaden så att narkotika kan säljas lagligt såsom t ex alkohol eller läkemedel säljs idag (“legalisering”)
I kommande två utskick ska vi titta på dessa tre alternativ: vad de innebär, vad förespråkarna säger sig vilja uppnå, och vad som är rimliga för- och nackdelar med de olika vägvalen.
Men låt oss lägga grunden idag med en kunskapsöversikt: hur har narkotikapolitiken utvecklats i olika länder, varför används narkotika, hur farligt och vanligt är det, vilka droger används mest, och vad är trenderna på den illegala marknaden.
Hur utvecklas andra länders narkotikapolitik?
I svensk politik har narkotikapolitik länge varit “the third rail”; den strömförande skenan i tunnelbanan som dödar allt som rör den, t.ex. ens politiska karriär. I Sverige vill inget riksdagsparti idag ens utreda en avkriminalisering.
Men många tjänstemän och experter har sista tiden försökt utmana den politiska konsensusen (liksom sex av ungdomsförbunden). Inför den senaste statliga utredningen om den svenska narkotikapolitiken, hävdade så väl Folkhälsomyndigheten, Sveriges Kommuner och Regioner, Svensk förening för beroendemedicin som utredningens egen vetenskapliga referensgrupp att direktiven var för begränsade: man borde också utrett effekten av kriminaliseringen av det egna bruket. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, har gått ännu längre och skriver i en ny rapport att “narkotikapolitiken (har) misslyckats och bruk av narkotika bör avkriminaliseras”.
Och utanför Sveriges gränser ser saker och ting annorlunda ut. För att tala med Marx skulle man kunna säga att ett spöke går runt världen - avkriminaliseringens spöke.
Flera olika FN-organ, inkl WHO och United Nations Office on Drugs and Crime, har tagit ställning för en avkriminalisering av eget bruk. Det är nu mer än 20 år sedan Portugal avkriminaliserade all narkotika för eget bruk, med primärt positiva effekter: betydligt färre överdoser och mycket mindre spridning av HIV. Idag har ca 30 länder — däribland Tyskland, Nederländerna, Tjeckien, Schweiz och Kanada — också delvis avkriminaliserat narkotikaanvändning, framförallt för cannabis. En kunskapsöversikt i anrika The Lancet slår fast:
Concrete experiences from many countries that have modified or rejected prohibitionist approaches in their response to drugs can inform discussions of drug-policy reform. Countries such as Portugal and the Czech Republic decriminalised minor drug offences years ago, with significant financial savings, less incarceration, significant public health benefits, and no significant increase in drug use.
Även i USA menar fler och fler att “kriget mot drogerna” är förlorat: 38 av 50 stater tillåter numera marijuana i någon form och livsmedelsmyndigheten FDA rekommenderade nyligen officiellt att marijuana ska deklassificeras till en mindre farlig drog även på federal nivå: “the likelihood of serious outcomes is low”. Generellt verkar legaliseringen av cannabis i USA ses som framgångsrik. Colorados guvernör säger:
“None of the horror stories materialized. Underage use is down in Colorado. We regulate marijuana like alcohol, effectively. Responsible adults can choose to recreate with alcohol or marijuana in our state as long as they do it in a safe way and don’t drive, don’t show up at work inebriated.”
Men det är förstås en komplex fråga som utvecklas på olika sätt i olika länder, och det finns exempel på förändringar som inte blivit så bra. Oregon lyfts ofta fram som ett exempel på där avkriminaliseringen gått för fort och inte varit tillräckligt genomtänkt, och i Thailand avkriminaliserades cannabis härom året och ska nu rekriminaliseras igen med en ny regering. Och även kring framgångsexemplet Portugal har frågetecken väckts, i takt med finansieringen av vård för missbrukare sinat.
Varför använder folk droger?
Till att börja med: varför vill folk använda droger? Svaret är nog olika för olika droger, men man tycker uppenbarligen det tillför olika mervärden, t.ex. en ökad glädje, ett rus, avslappning eller nya perspektiv. Sedan förhistoriskt tid har människor ätit och druckit saker som inte är mat (“droger”), för att de gillar effekterna. Och samma sak idag: Många av oss dricker kaffe på morgonen för att bli pigga, tar en alvedon om vi har ont i huvudet, kombucha för att vår yogalärare tipsat om det, ett glas vin efter jobbet för att slappna av, eller en snus när vi ska koncentrera oss. Somalier tuggar khat, peruaner cokablad, och svenskar super och snusar. Sigmund Freud tog kokain, Sartre amfetamin, och van Gogh älskade absint.
Droger är ju ett generiskt namn på allt man konsumerar (utom mat) som påverkar kroppen eller hjärnan på något sätt. Men koffein och fentanyl har inte mer gemensamt än gurka och brieost. Ofta kategoriserar man substanser utifrån den effekt de har på användaren, till exempel så här:
Centralstimulerande droger (t.ex. kokain, amfetamin, koffein och nikotin) snabbar upp centrala nervsystemets signaler och ger en känsla av eufori, självsäkerhet och vakenhet.
Hallucinogena eller psykedeliska droger (t.ex. LSD och psilocybin-svampar) förstärker sinnesintryck och påverkar känsloupplevelser. Ecstasy/MDMA ses ibland som hallucinogen, ibland som centralstimulerande, och ibland som en egen kategori för att det förstärker användarens empati och positiva känslor på ett särskilt sätt.
Opioider (t.ex. heroin, morfin och fentanyl) lindrar smärta men kan också i större doser ge en stark känsla av eufori.
Cannabisderivat (t.ex. marijuana och hasch) har både depressiva egenskaper, som alkohol, vilket gör att man kan bli avslappnad och lugn, men kan också ha stimulerande och hallucinogena inslag.
Det finns också fler droger som inte ryms i de här kategorierna, såsom lugnande medel, och dissociativa droger som ketamin och lustgas. Dessutom finns det stora skillnader i funktion inom varje grupp.
Hur vanligt och hur farligt är det med narkotika?
Ca 300 miljoner människor använde någon slags narkotika 2021. Av dem använde 60 miljoner opioider, och 40 miljoner lever med ett missbruksbeteende. 2 promille av brukarna dör varje år: 600.000 dödsfall associeras med narkotikaanvändning varje år.
I Sverige använder ca 700.000 personer (8%) narkotika under ett år och 70.000 anses ha ett “problematiskt” bruk. Totalt avled 519-860 personer förrförra året på grund av förgiftning av narkotika (den lägre siffran är från Folkhälsomyndigheten och används för internationella jämförelser, den högre är från Socialstyrelsen och inkluderar också lugnande och ångestdämpande medel). Ca en tredjedel av dödsfallen bedöms som suicid.
Utöver dödsfallen finns det förstås ännu fler som fastnar i väldigt destruktiva missbruk, som påverkar också brukarens närstående och vållar samhället, sjukvården och tredje part stora kostnader och lidande:
Those addicted to crack and its effects virtually exclude almost all other considerations such as job, sleep, food, family and children. Crack abuse is not a victimless crime; users regularly victimize their children by neglect and their employers and coworkers by lethargy and carelessness.
Bakom genomsnitten gömmer sig enorma skillnader mellan droger: man beräknar att 1-2% av heroinanvändare dör varje år, jämfört med i stort sett inga cannabis- eller LSD-användare. (Opioider förekommer i sex av sju dödsfall i Sverige.)
Den brittiska forskaren David Nutt, som var ordförande för brittiska Advisory Council on the Misuse of Drugs, har publicerat en sammanställning i The Lancet av hur farliga vanliga droger är. Heroin, kokain och en viss typ av lugnande medel är fysiskt farligast för användarna (t ex för att marginalen mellan en vanlig dos och en dödlig överdos kan vara relativt liten); medan heroin, kokain och tobak är mest beroendeframkallande. (Alkohol ligger inte långt efter.)
Lägger man också till risker för andra människor blir alkohol klart farligast (fulla människor slåss mer än höga). Cannabis, ecstasy och psykedeliska droger bedöms som mindre farliga än tobak och alkohol på samtliga dessa tre dimensioner.
Dock finns det risker och nackdelar med alla droger, även de som inte dödar. Cannabis riskerar till exempel att utlösa livslånga psykoser (som kanske hade kommit ändå, men det vet man inte riktigt) och vid långvarigt bruk associeras det med apati och sänkt intellektuellt förmåga.
Hur mycket narkotika används i Sverige idag?
Narkotikaanvändningen i Sverige ligger sammantaget “något under genomsnittet i EU”. Cannabis är klart ovanligare här, men vi ligger över EU-snittet för andra droger som kokain och ecstasy. Och kanske viktigare: vi ligger tragiskt nog i topp i dödsfall per capita i Europa (länge låg vi allra högst), och totala antalet dödsfall har mer än fyrdubblats sen 80-talet.
5% av vuxna svenskar använde lagligt utskrivna opiater och lugnande medel på ett olagligt sätt under 2021. 3% använde cannabis (men 10% av unga vuxna!). Utöver det säger sig 2% (men 5% av unga) ha använt andra droger än dessa senaste året, och då oftast kokain. Men som Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning säger, “frågeundersökningar om narkotikavanor ger ofta ger en underrapportering”: enligt enkäter är amfetaminanvändning 3x ovanligare i Sverige än i Finland, men av någon anledning hittas lika mycket amfetamin i avfallsvattnet i Sverige som i Finland…
De svenska analyserna av avfallsvatten berättar också att konsumtionsvanorna skiljer sig mellan stadsdelar: kokain och ecstasy nära Stureplan, tramadol i Järva och amfetamin på Söder (Sverige har en relativt stor grupp äldre amfetaminister.)
Hur utvecklas den illegala marknaden?
Det finns en oroväckande trend på den illegala marknaden, som gör den farligare än tidigare. Syntetiska droger (gjorde i labb) har tagit över en större och större del av marknaden idag, och de är ofta mycket mer potenta och därmed mer farliga än tidigare. Fentanyl och andra syntetiska opioider står för 70% av mer än 100.000 narkotikarelaterade dödsfall i USA förrförra året. Fentanyl är mer än 25-50 gånger starkare än heroin och väldigt svårt att dosera: två milligram kan döda en människa.
Det har tidigare blandats ut med just heroin, för att det är billigare och ger samma rus. Men det verkar också mer och mer kontaminera andra droger, sannolikt oavsiktligt. Senaste åren har antalet överdoser på kokain mångdubblats i USA, och i de flesta fall hittar man just syntetiska opioider i blodet.
Lyckligtvis är överdoser pga fentanyl ännu ovanliga i Europa. Men i en värld där brukare inte kan kontrollera kvaliteten på droger de köper på svarta marknaden är det en ständigt närvarande risk.
Det här var allt för idag. I kommande två delar av den här miniserien, som kommer på onsdag och nästa söndag, kommer vi att titta närmare på hur dagens narkotikapolitik är utformad och undersöka de olika policyalternativen — behålla status quo alternativt skärpa repressionen ytterligare, avkriminalisering och legalisering.
Om du har vänner som du tror skulle gilla nyhetsbrevet, vidarebefordra det till dem eller tipsa dem om att prenumerera för att få framtida utskick (det är helt gratis!).
—Jacob