Den 3 januari i år gick Ryssland och USA och de andra ursprungliga kärnvapenmakterna ut med ett pressmeddelande om att de var emot kärnvapenkrig:
We affirm that a nuclear war cannot be won and must never be fought. As nuclear use would have far-reaching consequences, we also affirm that nuclear weapons—for as long as they continue to exist—should serve defensive purposes, deter aggression, and prevent war.
Förväntningarna på internationell harmoni är kanske inte på topp när man blir glatt överraskad av att folk berättar att de är emot kärnvapenkrig. Det låter ju dock i sak bra.
Men kan man lita på att framförallt Ryssland menar allvar? 80% av amerikaner i en undersökning verkar i alla fall inte göra det. För utöver Nordkorea är Ryssland nog det land som flitigast hotar andra med just kärnvapenkrig. För några år sedan hotade man Danmark med att de skulle bli en måltavla för ryska kärnvapen. Och bara tre dagar efter invasionen av Ukraina beordrade Putin militären att sätta Rysslands strategiska kärnvapenstyrkor i “särskild stridstjänst”. Västliga analytiker ser det inte som en klassisk eskalering, men är oeniga om vad exakt det betyder. Kanske är det bara en ploj för att skrämma västliga mediekonsumenter, kanske är det ett sätt att säga till folket i kontrollrummet att “kika lite extra i inkorgen, för nu kan det faktiskt komma ett mail”. Och senast för några veckor sedan skröt Putin om att de testat en ny kärnvapenrobot, medan utrikesminister Lavrov varnade för risken för kärnvapenkrig.
Så bluffar Putin eller kommer han att ge order om ta till kärnvapen? Det har ju onekligen hänt flera gånger tidigare — senaste 24 februari — att omvärlden trott att Putin bluffat, och sen har det visat sig att han faktiskt menade allvar.
Så låt oss analysera under vilka omständigheter det faktiskt kan hända och vad som talar för och emot. Men först tänkte jag vi skulle titta på vilka typer av kärnvapen det finns, och vad Rysslands officiella policy faktiskt säger.
Strategiska kärnvapen
Man skiljer på två typer av kärnvapen: strategiska och taktiska. Strategiska kärnvapen är tänkta att göra ömsesidig förintelse trovärdigt (mutually assured destruction, som lämpligt nog förkortas MAD). De stora kärnvapenmakterna är alltid redo att avfyra sina strategiska kärnvapen, över eller mellan kontinenter från baser på land, ubåtar eller flygplan. Ryssland har 1500 kärnvapen utposterade på operativa förband, vart och ett 5-50 gånger mer kraftfullt än Little Boy som sprängdes över Hiroshima.
Mycket eftertanke har lagts på avskräckning (deterrence): hur säkerställer jag att min fiende vet att jag kan förinta honom även om han först förintar mig? Syftet är förstås, som i all spelteori, att sätta upp regler som motiverar en spelare att bete sig på ett — för motspelaren — önskvärt sätt. Man vill undvika en “fångarnas dilemma”-situation där båda känner det är lika bra att slå till först, för annars kanske de gör det. (Det här lugubra temat har gett upphov till bisarra exempel på mänsklig kreativitet, från Dead Hand i Sovjet som var programmerat att avfyra missiler mot USA ifall kommunikationen med Moskva bröts, till brittiska kärnvapenubåtar som har med sig ett hemligt brev med instruktioner till kaptenen om vad man gör om man tror att centralmakten i London utplånats.)
Och avskräckning har funkat — hittills. Länder med kärnvapen, och deras allierade, har varit skyddade från attack (med undantag för mindre konflikter, som Falklandskriget, som inte hotade statsmakten på riktigt). Men avskräckning skyddar förstås inte länder utan kärnvapen. Tvärtom ger de länder med kärnvapen en möjlighet att bete sig lite mer som de vill. Hade inte Ryssland haft kärnvapen hade nog väst skyddat Ukraina?
Taktiska kärnvapen
Taktiska (eller icke-strategiska) kärnvapen är mindre vapen som är tänkta att användas mot militära mål på slagfältet. Man tror att Ryssland har mellan 700 och 2000 sådana här vapen. De lagerhålls just nu på olika ställen längst västra fronten, och när de väl är på plats på förband kan de avfyras på samma sätt som vanliga ballistiska kortdistansrobotar som används i Ukrainakriget idag. (USA har också taktiska kärnvapen, men just nu bara bomber som släpps från flygplan. De anses ha ett politiskt snarare än militärt värde.)
Tror man på att använda taktiska kärnvapen så tror man på att kärnvapenkrig inte behöver bli fullständiga. Kanske kan ett mindre angrepp avskräcka en överlägsen fiende, så att man inte behöver välja mellan att förlora eller att initiera ett fullständigt krig med strategiska vapen? Om Ryssland trycks tillbaka i Ukraina, kan ett varningsskott över Nordsjön chocka NATO så mycket att man kan avsluta konflikten på mer fördelaktiga villkor? Eller om Ryssland snabbt ockuperar Baltikum, kan hotet om en kärnvapenattack stoppa NATO från att försöka återta det?
Ett taktiskt kärnvapen, som de amerikanska B61-bomberna, kan ställas in så att en explosion bara motsvarar 2% av sprängverkan i Hiroshima-bomben. Men som simuleringen Nukemap visar skulle även en sådan attack kunna orsaka tusentals dödsfall. Och bomben kan också ställas in så att sprängverkan är flera gånger starkare än i Hiroshima.
(Det har funnits ännu mindre taktiska vapen. På 60-talet fanns till och med ett system som vägde 30 kg och som man kunde avfyra på slagfältet mot trupper som var någon kilometer bort.)
Man kan ju argumentera för att det är bra att kärnvapen blir mindre dödliga, men också tvärtom: kanske mindre vapen gör det lättare att bryta det tabu som finns kring kärnvapen? Å ena sidan kan riskerna för kärnvapenkrig bli mindre om avskräckningen är mer övertygande (“Ryssland kan verkligen göra det!”), å andra sidan blir riskerna för kärnvapenkrig större (“Ryssland kan verkligen göra det!”). Och om en sida sätter in ett taktiskt kärnvapen, kommer inte motståndarna tvingas svara med samma eller grövre mynt? Ett amerikanskt krigsspel från 80-talet visade hur ett begränsat kärnvapenkrig snabbt utvecklades till ett fullständigt krig, där den minst dödliga strategin ändå resulterade i en halv miljard döda.
En nutida simulering visar på liknande sätt hur ett enda varningsskott med ett kärnvapen kan leda till tiotals miljoner döda på några timmar.
Rysslands kärnvapendoktrin
De flesta länder som har kärnvapen vill å ena sidan vara tydliga med när de ska kunna användas, just för att de ska kunna utgöra ett effektivt hot om vedergällning. Å andra sidan har både USA och Ryssland bedömt att de tjänar på att invagga motståndare i viss osäkerhet om de exakta omständigheterna när man skulle ta till kärnvapen.
Låt oss först titta på Rysslands policy för strategiska kärnvapen. I den senaste versionen — Basic Principles of State Policy of the Russian Federation on Nuclear Deterrence från 2020 — beskrivs olika fall. Dels handlar det om den reaktiva så kallade andraslagsförmågan: om Ryssland eller dess allierade blir attackerade med kärnvapen eller andra massförstörelsevapen så kan man svara med kärnvapen.
1. arrival of reliable data on a launch of ballistic missiles attacking the territory of the Russian Federation and/or its allies;
2. use of nuclear weapons or other types of weapons of mass destruction by an adversary against the Russian Federation and/or its allies;
3. attack by adversary against critical governmental or military sites of the Russian Federation, disruption of which would undermine nuclear forces response actions;
Men man förbehåller sig också rätt att slå till först med kärnvapen om statens existens är hotad, även om man bara anfallits med konventionella vapen. (NATO har samma princip.)
4. aggression against the Russian Federation with the use of conventional weapons when the very existence of the state is in jeopardy
Hur tolkar man “statens existens”? Det verkar inte behöva bara vara situationer där fientliga stridsvagnar omringar Moskva. Tvärtom hänvisade Putin specifikt i sitt tal den 24 februari, när kriget inleddes, till att ett “anti-ryskt” Ukraina hotar “den ryska statens själva existens”. Så enligt Putin själv skulle användande av kärnvapen i nuvarande situation vara i linje med hans egen doktrin?
Framförallt vad gäller de mindre, taktiska kärnvapnen anses det mer otydligt var den riktiga tröskeln för användning ligger. Ryska militärteoretiker har länge diskuterat om man skulle kunna besluta om begränsad användning av kärnvapen för att avsluta en konflikt, kanske när ett lokalt krig håller på att växa till ett regionalt krig, eller man håller på att förlora. Till exempel skrev Alexej Arbatov, en av Rysslands främsta akademiker i ämnet, 2008:
Conventional precision weapons should be capable of inflicting sufficient losses on attacking NATO forces and bases to induce NATO either to stop its aggression, or to escalate it to the level of massive conventional warfare, including a ground offensive. This would then justify Russia’s first use of tactical nuclear weapons.
Nikolaj Patrusjev, den mäktige sekreterare för ryska säkerhetsrådet som vi avhandlade i förra Stedman Summaries, har i sina personliga uttalanden gått ännu längre. 2009 argumenterade han för kärnvapendoktrinen borde möjliggöra “förebyggande attacker” med kärnvapen.
In situations critical for national security, a preemptive (preventive) nuclear strike against an aggressor is not excluded.
Så blev det inte, men givet att Patrusjevs ställning stärkts ytterligare sen dess undrar nog många också om hans ståndpunkt är vanligare idag. (Den ryska propagandan om att Ukraina skulle vara på gång att utveckla ABC-vapen är i så fall särskilt oroväckande, eftersom det skulle kunna vara en casus belli.)
I den formella amerikanska Nuclear Posture Review från 2018 kallas ett möjligt ryskt angrepp med taktiska kärnvapen i syfte att avsluta en konflikt för Rysslands “eskalera för att deeskalera”-doktrin. Det syftar alltså på ett mindre kärnvapenanfall (eskalering) så att ens fiende ska avskräckas från vidare insatser (deeskalering):
Moscow threatens and exercises limited nuclear first use, suggesting a mistaken expectation that coercive nuclear threats or limited first use could paralyze the United States and NATO and thereby end a conflict on terms favorable to Russia. Some in the United States refer to this as Russia’s 'escalate to deescalate' doctrine.
I den här genomgången menar man att Ryssland sänkt sin tröskel för kärnvapenanvändning. Det är dock är ett påstående som flera forskare bestrider. En analys från FOI håller delvis med kritikerna, och menar att Basic Principles inte är konklusiv vad gäller synen på de-eskalering. Men de landar ändå i att Ryssland ser användande av kärnvapen som ett instrument att ta till om man vill undvika förlust och alla konventionella medel är förbrukade.
Det är tydligt att Ryssland investerar mycket i nya kärnvapen, utöver det som krävs för att underhålla den strategiska reserven. Om militärens icke-publika handlingsplaner inte innefattade en roll för dessa vapen, varför skulle man prioritera dem så högt? Om inte annat verkar man se dem som mer avskräckande än motsvarande konventionella vapen just för att man vet att befolkningen i västvärlden är rädd för dem. Man tänker kanske att det är effektivt att skrämma befolkningen just i demokratier, för de då kan tvinga sina ledare att avstå från vedergällning och därmed låta Ryssland vinna?
Två forskare går i en lång artikel på sajten War on the rocks igenom sin forskning kring rysk militärstrategi. De landar i en lite mer nyanserad bild än bara att Ryssland skulle ha som policy att eskalera med kärnvapen utan vidare. Däremot anser man att ryska militärstrateger är komfortabla med kärnvapen som ett inslag i ett större krig: tabut mot användning är helt enkelt inte starkt som i väst. I ett lokalt krig skulle man förmodligen nöja sig med att hota med kärnvapen, men i ett regionalt krig med NATO ser man att användandet av enstaka kärnvapen har sin plats.
The military expects a great-power war between nuclear peers to eventually involve nuclear weapons, and is comfortable with this reality, unlike U.S. strategists. However, in contrast with Soviet thinking, the Russian military does not believe that limited nuclear use necessarily leads to uncontrolled escalation. The Russian military believes that calibrated use of conventional and nuclear capability is not only possible but may have decisive deterrent effects. [...]
Either as a preemptive measure, when there is an imminent threat of attack, or at the outset of the conflict, Russian military analysts envision inflicting progressive levels of damage beginning with single and grouped strikes using conventional weapons, and issuing nuclear threats. This constitutes a demonstrative use of force, and could subsequently include nuclear use for demonstration purposes.
Så sammanfattningsvis: all publik information pekar på att Ryssland under vissa omständigheter är redo att ta till kärnvapen även utan att själva ha angripits på samma sätt. Det är dock svårt att hitta stöd i den officiella militära doktrinen för att de skulle användas annat än i ett väldigt trängt läge, och sannolikt då i ett krig med NATO.
Fullskaligt kärnvapenkrig?
Så vad betyder det är i praktiken? Hur kommer Ryssland att agera?
Till att börja med: det är svårt att tro att Ryssland skulle vara ta till kärnvapen mot ett NATO-land. Oavsett retoriken är den ryska statsmakten inte direkt hotad, och hotet om vedergällning är lika trovärdigt som under Kalla kriget. Putin har i och för sig pratat om det meningslösa i “att ha en värld utan Ryssland”, men det finns ju inget som tyder på att han vill att Moskva ska utplånas, eller att han inte skulle förstå konsekvenserna av ett fullskaligt kärnvapenkrig.
Och om man tillgriper strategiska kärnvapen så finns det ingen anledning att bara avfyra en eller två. USA:s missilförsvar skulle kanske kunna ta hand om några enstaka kärnvapenmissiler, så skulle Ryssland över huvud taget använda strategiska kärnvapen skulle de sannolikt go all in. Så det är inte omöjligt, men rimligtvis väldigt osannolikt, att Putin skulle anfalla USA eller ett NATO-land med kärnvapen. Han — och alla hans generaler — vet att det skulle innebära slutet för Ryssland.
Däremot finns ju alltid en risk för dödliga missförstånd i krigsdimman. Den brittiska tankesmedjan Chatham House har dokumenterat ett dussin tillfällen då det var nära att kärnvapen kom till användning, ibland på grund av rena missförstånd. Säg till exempel att Ryssland genomför en av sina återkommande övningar, men amerikanska analytiker tolkar det som en täckmantel för att transportera taktiska kärnvapen från förråden och göra dem redo för strid. USA kanske bedömer att man bara har en chans att stoppa angreppet om man bombar robotförrådet. Men det skulle innebära att NATO angriper rysk militär, något som skulle kunna leda till ett storskaligt krig. Vad gör man?
Begränsat kärnvapenkrig?
Förhoppningsvis är alla scenarion som innebär krig mellan NATO och Ryssland låg sannolikhet, även om det inte kan uteslutas. Men skulle Ryssland kunna använda taktiska kärnvapen mot ett land som inte är med i NATO?
Det scenario som man tänker sig här är framförallt — utifrån doktrinen — om Ryssland är trängt och inte ser någon annan utväg. Redan idag har man förlorat en fjärdedel av sina konventionella styrkor och USA har uttryckligen sagt att deras mål är att “försvaga Ryssland”. Vad händer om den ryska militären trycks tillbaka ytterligare, och Putin ser framför sig ett starkare och i framtiden ännu mer västorienterat Ukraina?
For this man, Russia can’t lose to the West. Ukraine isn’t the Mideast, a side show; it is the main event. I read him as someone who will do anything not to lose. In October he will turn 70, and whatever his physical and mental health his life is in its fourth act. I am dubious that he will accept the idea that the signal fact of its end will be his defeat by the West. He can’t, his psychology will not allow it.
Putin är känd för att öka insatserna när han utmanas, och han kanske kalkylerar att han kan klara sig undan med att använda ett taktiskt kärnvapen eller två, så länge det inte riktas mot ett NATO-land? Om Ryssland nu drabbas av mer isolering och sanktioner, kan det bli så mycket värre? Och kanske räknar han med att NATO skulle vara för ansvarstagande för att svara på samma sätt, så länge som de inte är den direkta måltavlan?
Unfortunately, trying to inflict a decisive defeat on Russia creates precisely the circumstances that would encourage a rational leader to contemplate other options, such as a demonstration strike with a small nuclear weapon. The purpose of such an action would be what the late theorist Thomas Schelling called a “competition in risk-taking”: one side takes an obviously dangerous action in order to demonstrate how much it cares about the issue at hand, and to persuade its opponent(s) to back off. If Putin thinks he is facing total defeat, a military collapse, or even being removed from power, why wouldn’t he consider raising the stakes? It would be a gamble for sure, but he’s gambled before. And he probably cares more about avoiding those outcomes than the opposing coalition cares about inflicting them on him.
Just att NATO och USA har mindre skin in the game skulle vara en viktig förklaring varför Ryssland skulle kunna spela ett högre spel:
Moscow reasoned when it adopted the policy that, for the United States, intervening on behalf of Chechen rebels (for example) might seem a desirable course of action for a variety of reasons. But it would not be worth the risk of a nuclear exchange. Russia, however, would perceive the stakes as much higher and would find the risk of a nuclear exchange more acceptable.
Avril Haines, chef för den nationella underrättelsetjänsten i Bidens regering, vittnade för den amerikanske senaten om att man tolkar Putin exakt så:
“We otherwise continue to believe that Putin would probably only authorize the use of nuclear weapons if he perceived an existential threat.” Haines added later that losing in Ukraine could be seen by the Russian leader as such a threat […]
Inget kärnvapenkrig?
Så det finns ett antal skäl för varför Putin skulle kunna trycka på knappen. Vad talar emot?
I Foreign Affairs argumenterar Gideon Rose för att Ryssland kommer att undvika kärnvapen av samma skäl som alla stater sedan andra världskriget har undvikit det: fördelarna är för små och nackdelarna för stora.
Förmodligen skulle han förlora stödet från Kina och Indien, som hittills undvikit att markera alltför hårt mot hans krig. Och dessutom: vad skulle han sikta på som inte skulle riskera att skada Ryssland eller ryska trupper? Och om man nu hittar ett bra mål, varför skulle man behöva ta till kärnvapen med alla de risker det innebär?
Since 1945, every leader of a nuclear power, from homespun politicians such as U.S. Presidents Harry Truman and Lyndon Johnson to mass-murdering sociopaths such as Joseph Stalin and Mao Zedong, has rejected the use of nuclear weapons in battle for excellent reasons. Putin will be no exception, acting not from a soft heart but a hard head. He knows that extraordinary retaliation and universal opprobrium would follow, with no remotely comparable strategic upsides to justify them—not to mention the fact that the radioactive fallout from such use might easily blow back onto Russia itself.
Det som skulle kunna eskalera krisen är just om Ryssland känner sig direkt hotat av NATO. Men liksom under kalla kriget har USA och andra NATO-länder ansträngt sig för att undvika en direkt konfrontation mellan dem och Ryssland. Man försöker också undvika att Ryssland ska uppleva att NATO utmanar den ryska regimen i sig. Man har till exempel inte delat underrättelseinformation om alltför seniora militärer, eller tillhandahållit vapen som skulle kunna användas för att anfalla ryskt territorium. Däremot har man sagt just att om kärnvapen används så “gäller inga regler längre”.
I en aktuell rapport från amerikanska Congressional Research Service pekar författarna på Ryssland sannolikt bluffar när de skramlar med kärnvapnen. Förmodligen är det bara en påminnelse till NATO att inte blanda sig i konflikten?
While most analysts heard an implicit nuclear threat in President Putin’s statements, few argued that this represented an explicit threat to employ nuclear weapons in attacks against Ukraine. Instead, most argued that President Putin might be seeking to bully or coerce the United States and NATO so that they would limit their support for Ukraine and avoid active interventions in the conflict.
Även Avril Haines och CIA-chefen William Burns, som också varnat för Putins möjliga intentioner, tillstår att de inte sett något som konkret tyder på en ökad vilja att använda kärnvapen.
Och som vi har sett verkar ju inte den officiella militära doktrinen stödja att man tar till kärnvapen, annat än i yttersta undantagsfall. Putin har heller aldrig direkt hotat att använda kärnvapen, annat i rent försvar. Tvärtom har han explicit förnekat att man skulle använda kärnvapen annat än defensivt:
There is no provision for a preventive strike in our nuclear weapons doctrine. Our concept is based on a retaliatory reciprocal counter strike. This means that we are prepared and will use nuclear weapons only when we know for certain that some potential aggressor is attacking Russia, our territory [with nuclear weapons].
Det här går alltså rakt emot Patrusjev, som vi vet anser att Ryssland borde kunna göra förebyggande attacker med kärnvapen. Vem trodde att Putin skulle ses som den dämpande kraften?
Ett kärnvapenkrig mer eller mindre?
Avslutningsvis: hur illa vore en liten kärnvapenattack där få eller inga dödas?
På 50-talet, innan dogmat mot att använda kärnvapen satt sig, hävdade USA:s president Eisenhower att taktiska kärnvapen var som vilket annat vapen som helst, så länge som det användes för militära syften. Om Putin siktar på någon stor obebodd åker, eller till och med över ett hav, så kanske det inte gör så mycket?
Men även om explosionen inte blir så dödlig, så kan efterverkningarna komma att döda många årtionden efteråt. Tabut mot att använda kärnvapen är ett av få tabun som styr relationer mellan stater, just därför att kärnvapenkonflikter kan bli unikt dödliga. Som kärnvapenstrategen Thomas Schelling har sagt, avgrunden som kärnvapen representerar för mänskligheten är kanske inte som en tydlig skarp kant på en klippa som man tydligt ser när man går över, utan snarare en sluttning som man kan stå på — men med viss risk att halka. Bryts tabut en gång, kommer det sannolikt brytas fler gånger. Och varje gång skulle risken öka att vi halkar ner i avgrunden.
Men oss avsluta med lite goda nyheter!
När man väger samma alla argument verkar ändå få bedömare tro att Putin kommer att trycka på knappen:
Två olika experter landar båda på 99% sannolikhet att det inte blir kärnvapenkrig mellan Ryssland och NATO närmsta året.
En tredje expert skrev i mitten av mars i Bulletin of the Atomic Scientists att han såg risknivån som 5-10% av Kubakrisens krisnivå, där president Kennedy uppskattade som uppemot 50/50 risk för kärnvapenkrig.
En fjärde är lite mer pessimistisk och uppskattar chansen att undvika en kärnvapendetonation under den här krisen till 80%.
90% på forecasting-sajten Metaculus tror inte att kärnvapen kommer att användas de närmaste två åren .
66% på samma sajt tror inte att kärnvapen kommer att användas de närmsta trettio åren.
Låt oss hoppas att de alla har rätt. Vi och våra barn förtjänar en värld utan kärnvapenkrig.
Det här var allt för idag.
Om du har vänner som du tror skulle gilla nyhetsbrevet, vidarebefordra det till dem eller tipsa dem om att prenumerera för att få framtida utskick (det är helt gratis!).
—Jacob
Jacob, bra summering, som alltid.
Skulle vara roligt intressant att läsa din summering av pro / mot NATO för Sverige.
Eller kanske, bara kommentera om saken.
Angående dem glada punkter om experter, ja det är inte första gången som experter har haft fel.
Den enda rätta strategin är att med alla krafter minimera sannolikheten för en sådan utgång.
Tycker du inte att chansen 1/3 för en kärnvapenkrig inom närmaste 30 år är lite väl högt? (se din punkt om Metacalus)
Hela världen gick in i panik PGA av COVID där survival räte var mycket högre än 66%.
Här så sitter vi, på söndag den 15de maj, i Stockholm Sverige, och pratar om att chansen att en global självmord händer inom närmaste 30 år är en på tre.
Vad gör vi som land och individuellt för att minsta denna sannolikheten? Det känns som det ska vara främst på allas agenda.