Idag ska vi prata om kryptovalutor och tekniken bakom.
Kryptovalutor har, sedan de uppfanns 2008, tagit världen med storm. Andreessen Horowitz, en av världens mest välrenommerade venture-investerare, är inne på sin tredje kryptofond, det har blivit lättare och säkrare för svenskar att handla i kryptoinstrument, och i höstas blev bitcoin en av två officiella valutor i El Salvador. Och tydligen är det fler än 18.000 utvecklare världen över som deltar i open source-projekt kopplade till kryptotjänster:
Entusiasmen må röra sig spikrakt uppåt, men kryptovalutornas värde rör sig mer som en jojjo — bland annat i takt med Elon Musks tweets — och många småsparare som köpte på toppen riskerar att förlora sina besparingar.
Så är kryptovalutor en bluff? Är kryptorörelsen en kult? Eller bara ett gäng ivriga early adopters? Eller kanske nånstans mittemellan?
Vad handlar krypto om?
Först, några begrepp:
Blockkedjan är själva infrastrukturen. Det är en publik distribuerad databas (distributed ledger), vilket betyder att kopior av databasen finns på många ställen och hela världen kan läsa den (peer to peer). Namnet syftar på tekniken för att uppdatera databasen: nya block med transaktioner läggs till kedjan successivt, men tidigare poster kan aldrig ändras. Till skillnad från andra publika databaser behöver man inte ha en central ägare, som alla måste lita på, utan genom fiffiga matematiska protokoll som alla kommit överens om kan man med säkerhet veta vem som ligger bakom olika tillägg. Det gör att blockkedjor är perfekta för att hålla koll på vem som äger vad, och se till att bara den rättmätige ägaren av en digital tillgång kan använda den.
Hur går det till? Kryptering, mer specifikt asymmetrisk kryptering. Det funkar så här: varje person har två nycklar: en publik och en privat. Alla som vill kan få tillgång till min publika nyckel, men jag måste se till att bara jag kommer åt min privata nyckel. Och nycklarna hänger ihop: ett meddelande som krypteras med min publika nyckel kan bara läsas av mig, som har motsvarande privat nyckel. Det gör att man kan skicka information som bara en specifik person kan läsa. Men man kan också vända på det: om det går att använda min publika nyckel för att dekryptera ett meddelande, då vet man att det måste ha skickats av den som har min privata nyckel, det vill säga jag. Man kan till exempel använda det för att underteckna ett meddelande som säger "Jag, Jacob, skickar 1 bitcoin till Lisa", och då vet alla att det verkligen kommer från mig. Det är en grundläggande byggsten för att man ska kunna lita på blockkedjan.
För den matematiskt intresserade läsaren: en liten utvikning om asymmetrisk kryptering. Apropå det jag skrev ovan: "Ett meddelande som krypteras med min publika nyckel kan bara läsas av mig" — det betyder alltså att den som krypterar ett meddelande inte själv kan dekryptera det. Hur är det möjligt?
Krypteringen är en matematisk operation, och alla matematiska operationer är inte enkla att vända. Ett populärt protokoll som heter RSA funkar så här. Säg att ditt hemliga meddelande består av siffran 7. Först multiplicerar du siffran med sig själv 3 gånger ("upphöjt till 3"), och sen delar du det med 15 och behåller resten (3 och 15 är här exempel som representerar din publika nyckel). Men det är mycket mer tidskrävande (som i att det kan ta 100-tals år) att vända på moduluräkningen och exponentieringen (att beräkna en kubikrot), framförallt när talen är hundratals siffror långa. Det finns dock ett sätt att göra dessa omvända operationer mycket snabbare, så att det blir realistiskt att vända dem, och det är att vet vilka primtal den publika nyckeln består av. Och det är just som utgör den privata nyckeln: två primtal vars produkt är den publika nyckeln! Tack vare den vetskapen blir det lätt att vända på operationer och läsa det ursprungliga meddelandet. De här principerna används inte bara för kryptovalutor, utan varje gång du loggar på en säker webbsajt.
Slut på utvikning.
De flesta som pratar om "krypto" syftar på kryptovalutor. Det är en digital tillgång som bygger på principerna om blockkedjan. Man använder helt enkelt blockkedjan för att hålla reda på vem som äger vilket “mynt”: det blir som en lång lista av överföringar mellan människor. Det finns alltså ingen centralbank som garanterar penningmängden, utan principerna är gemensamt bestämda i förväg.
Bitcoin är det först och mest kända exemplet på en kryptovaluta. För just bitcoin ökar penningmängden successivt, men långsammare och långsammare. Nya mynt tilldelas de användare som bidrar med beräkningskapacitet till nätverket, genom en i grunden meritokratisk process som kallas att "bryta" bitcoin. (Man kan också få tag på bitcoin genom att växla vanliga valutor mot digitalt ägande, och när man väl har bitcoin kan man betala för saker genom att föra över dem till säljaren.)
Nätverket behöver nämligen beräkningskapacitet för att verifiera andra användares transaktioner, och se till att ingen försöka använda samma digitala tillgång för två olika transaktioner:
Each time someone submits a transaction to the ledger, the nodes check to make sure the transaction is valid—that whoever spent a bitcoin had a bitcoin to spend. A subset of them compete to package valid transactions into “blocks” and add them to a chain of previous ones. The owners of these nodes are called miners. Miners who successfully add new blocks to the chain earn bitcoins as a reward.
Idag anses det finnas runt tiotusen (!) kryptovalutor, men Bitcoin står för nästan hälften av allt värde, följ av Ether som ligger på ca 20%. Dogecoin, som Elon Musk brukar skämta om, står för ca 1% av marknaden (och hade förmodligen varit väldigt mycket mindre om det inte vore för alla hans referenser).
Kryptovalutor har växt extremt mycket i popularitet senaste åren, men används primärt för spekulation och för transaktioner där deltagare vill vara pseudonyma (det vill säga att man inte direkt kan identifiera en viss fysisk person, men man kan se vilka andra transaktioner användaren och dess plånbok deltar i). Även om det finns några högprofilerade undantag är det få onlinebutiker som tar emot bitcoin.
OK, några till kryptobegrepp — det är ju trots allt 2022.
NFTs, non-fungible tokens, pratade vi om i Stedman Summaries #17. Det handlar om att skapa en digital tillgång (t.ex. en bild), och sen använda blockkedjan för hålla koll på vem som äger just den tillgången. På samma sätt som bitcoin-blockkedjan håller koll på att man inte spenderar samma pengar två gånger kan en blockkedja för NFTs se till att det bara finns en ägare för en viss tillgång. NFTs har inget inneboende värde, utan deras värde sätts utifrån vad folk är beredda att betala för dem (vilket ibland är väldigt mycket). Men det gäller ju å andra sidan många statussymboler också i den fysiska världen, så framtiden ser sannolikt ljus ut för digitala statussymboler:
If people want to buy skins in Fortnite to express themselves, or clothes in meatspace to do the same, of course they’d want to buy NFTs to express themselves online. In an open world like the internet, the more you signal who you are and what you care about, the more you open yourself up to new possibilities. It’s an abundant game. NFTs are online art, cars, outfits, and houses. They’re the digital trappings of digital wealth.
Smarta kontrakt består av automatiska regler som beskriver olika utfall, ofta baserat på förlopp i den riktiga världen. Om lag X vinner en match, eller aktie Y överstiger en viss nivå, sker en transaktion. Ethereum, blockkedjan bakom Ether, är en populär plattform också för att lagra smarta kontrakt på.
Och byggt på smarta kontrakt finns även något som kallas decentraliserade autonoma organisationer, DAOs: virtuella organisationer där transaktioner och styrande regler lagras på blockkedjan. Det gör det möjligt att sprida engagemang och ägande genom att man överlåta tokens — en slags syntetiska aktier med möjlighet till rösträtt — till olika intressenter, till exempel medlemmar, kunder och anställda. Ethereum beskriver DAOs som “ett säkert sätt att samarbete med främlingar på nätet”.
Web3
Web3 är nog the latest and greatest i kryptotrender. Namnet markerar avstånd från det som kommit innan. Web1 var enkla hemsidor på den tiden webben mest beboddes av entusiaster, och Web2 syftar på eran då de stora Internetföretagen flyttade fram sina positioner och tog över mycket av trafiken.
Web3 beskrivs som ett försök att gå tillbaka till jämlika interaktioner mellan decentraliserade parter, där transparens ersätter tillit. Dess förespråkare menar att det kommer att leda till att alla får en chans att erbjuda tjänster över Internet, och erbjuda andra att engagera sig in varandras projekt.
Jag har kontroll över min egen identitet och min data och kan via NFT:er och andra teknologier bygga upp ett digitalt delägande, till exempel i tjänster jag använder. Det blir enklare med “mikroanställningar”, där personer engagerar sig i många projekt samtidigt, och till och med att få betalt för att spela spel (“play to earn”).
Och dessa tokens skulle kunna användas för att äga delar av fysiska bolag i den fysiska världen:
Imagine if your favorite online publications, e-commerce brands, and small businesses in your town — from restaurants and laundromats to ice cream shops and barbers — were able to frictionlessly (read: without a prohibitively expensive “IPO” or massive infrastructure to manage) distribute ownership to every stakeholder. Might the benefits of collective ownership of small companies be the biggest threat to big companies? If every stakeholder of these businesses was deeply incentivized to help build, improve, market, and patronize the brands, would that become a competitive advantage against the big guys? Would a “many-to-many” business out-market a “one-to-many” business in a material way?
Men vissa ser den här visionen som naiv.
Den mest bitande kritiken kommer kanske från Twitters och Signals förra VD:ar. Den förstnämnde har i serie tweets påtalat att stora bolag ändå kommer att vara centrala i framtiden — varför skulle annars så mycket riskkapital investeras just i dessa "web3-bolag"?
Det här gav upphov till en högprofilerad twitter-duel med en annan av Silicon Valleys mest kända namn, Marc Andreessen. Men även Andreessens venture-firma, som bär hans namn och investerat brett i bolag som agerar som mellanhänder på kryptomarknaden, har pekat på att det finns en motsättning mellan att låta communityn bestämma och att snabbt ta fram bra produkter:
The idea of a core team controlling all aspects of a project may ruffle the feathers of some early users, but founders shouldn’t be wary of this.
Och Signals fd VD har påpekat att i praktiken kommer ett fåtal stora mellanhänder att behövas även för att realisera Web3:
What I found most interesting, though, is that after OpenSea removed my NFT, it also no longer appeared in any crypto wallet on my device. This is web3, though, how is that possible? […]
That data isn’t on chain, but it’s in an API that OpenSea will give you. People are excited about NFT royalties for the way that they can benefit creators, but royalties aren’t specified in ERC-721, and it’s too late to change it, so OpenSea has its own way of configuring royalties that exists in web2 space. Iterating quickly on centralized platforms is already outpacing the distributed protocols and consolidating control into platforms.
I think this is very similar to the situation with email. I can run my own mail server, but it doesn’t functionally matter for privacy, censorship resistance, or control – because GMail is going to be on the other end of every email that I send or receive anyway.
Mycket riktigt, när företaget OpenSea upplevde driftstörningar i januari 2022 började allas NFT:s försvinna från nätet:
On a cold day in January, NFTs started disappearing. Major services like MetaMask and Twitter were suddenly unable to display images associated with newly uploaded tokens, even though the users had clear records of ownership. Something in the distributed, decentralized technology stack had gone terribly wrong.
Det finns också andra former av kritik:
Trots retoriken om jämlikhet är ägandet av Bitcoins och NFT väldigt ojämlikt fördelat idag.
Andra ifrågasätter hela premissen: varför skulle folk vilja få sätt att äga eller betala för saker som idag oftast är gratis?
Många pekar på tekniska utmaningar, till exempel att smarta kontrakt inte funkar så bra i praktiken, eller att blockkedjan är alldeles för ineffektiv och kostsam för att vara ett bra val för att dela data:
Is the blockchain right for your data? Probably not. […] A good rule of thumb: unless (1) you need to shout to the world that action A took place at time T, and (2) the world cares enough to pay attention, you don’t need a blockchain.
Och vissa som varit med länge menar, lite cyniskt, att det är en naturlig pendelrörelse mellan centraliserade och decentraliserade system, och att det snart skiftar tillbaka.
Är kryptorörelsen en kult?
Det är ganska lätt att, i alla fall på ytan, hitta beröringspunkter mellan kryptorörelsen och en kult:
Löften om belöningar för de rättrogna. Kryptoentusiasterna brukar påminna varandra om HODL — Hold On for Dear Life — vilket ska utläsas som en uppmaning att absolut inte sälja även om tillgångarna går ner, eftersom man är övertygad om att de kommer gå upp ännu mer framöver.
De radikala ambitionerna: Man ser inte krypto bara som en tillgångsklass, utan som ett sätt att ge fingret till det finansiella systemet och dess mellanhänder:
In the cultural imagination from which cryptocurrencies were spawned, the 2008 financial crisis loomed large, a casus belli for war against the old order to build a better alternative. […] Crypto’s most ardent proponents predict it will eradicate inequality, wipe out corruption and create untold wealth. Most cults make similarly expansive promises.
Andra ser den decentraliserade naturen av blockkedjan som det bästa sättet att rädda den liberal demokratin:
For me, Web3 is actually much more of a larger sociopolitical movement that is moving away from arbitrary authorities into a much more rationally based liberal model. And this is the only way I can see of safeguarding the liberal world, the life that we have come to enjoy over the last 70 years. It's the only way that we can actually keep it going 70 more years into the future. And at the moment, I think we are very much flirting with quite a different direction.
Entusiasmen kanske bäst illustreras av en av Winklevoss-bröderna (roddarna från Social Network som påstår sig ha lurats av Mark):
Misstänksamhet mot utomstående och oförmågan att hantera kritik: Kryptomiljön är välkänd för att hetsa mot alla som har avvikande åsikter i frågan, även sina egna, något som Elon Musk fick erfara när han påpekade att bitcoin-användning drev elkonsumtion. Entusiaster uppmanas att undvika kontakt med s k FUD (fear, uncertainty and doubt), påståenden som få dem att tvivla på projektet :
“If you associate yourself with FUD (even just reading them), you are likely to become poorer,” Changpeng Zhao, chief executive of major cryptocurrency exchange Binance, once warned his Twitter followers.
Men det finns en tydlig skillnad mot en klassisk kult: det saknas en sammanhållen ledare. Möjligtvis kan man säga att det den mytiske grundaren av bitcoin, känd under pseudonymen Satoshi Nakamoto, fyller den funktionen, även om inte hörts av på X år. Denna "deism" är för övrigt en likhet med QAnon, en annan Internetdriven rörelse som också blommat senaste åren:
“Both have doctrine passed down by a mysterious unknown founder, puzzle-solving, and internet meme culture and lots of predictions about politics/economics that are completely unfalsifiable,” says Diehl. “They’re both rooted in this ideology that claims to oppose a common enemy: corruption and untrustworthy intermediaries, and both see the internet as the way to finally eradicate those problems in some great apocalyptic event.”
Perhaps the most interesting comparison between the two is the role of a “priestly class” of influencers. Both QAnon and the crypto world are characterised by evangelists that understand and mediate their prophets’ truth through everything from tiny blogs to Telegram, TikTok and Twitter accounts with hundreds of thousands of followers.
Klassiska kulter är ju också mer in-person: ni vet, en skäggig man som flyttar in med massa unga kvinnor på en gammal ranch, och hjärntvättar dem så de inte sticker. Kryptorörelsern lever primärt på Internet, men det finns faktiskt fler och fler fysiska mötespunkter och fester. Det finns också ett antal projekt för att skapa gemensamt boende för kryptoentusiaster. Vissa är säkert ärligt menade, andra påminner mer om kombination av satir och Fyre Festival. Något av de senaste är t ex Cryptoland, som verkar gå en väldigt osäker framtid till mötes, men gjorde sig känd för sin fantasieggande och något bisarra reklamfilm:
Så är kryptorörelsen en kult?
Det finns absolut inslag som är lätt att beskriva som osunda, inte minst i spekulation kring kryptovalutor och digitala tillgångar.
Men vissa av de grundläggande teknologierna kan ha en potential för att skapa transparens i sammanhang där det inte finns en part alla litar på. Blockkedjan används idag för allt från att låta patienter förvalta sin egen (krypterade) journaldata till att hålla koll på royalties hos Spotify eller leveranser för DHL. Det finns redan nu nästan tiotusen “distribuerade appar” — dApps — som förlitar sig på blockkedjor. Även Kina — som förbjudit handel med kryptovalutor — ser blockkedjor som en teknologi med sådan potential att den nämns explicit i landets nationella 5-årsplan.
Och blockkedjan har en genuin potential att möjliggöra nya användningsfall som idag inte ens är påtänkta, på samma sätt som TCP/IP gjorde att små lokala nätverk kunde utvecklas till att bli dagens Internet.
Två Harvard-professorer jämför just med TCP/IP och menar att teknologier som möjliggör ett grundläggande skifte går igenom fyra faser. För att man ska nå den sista fasen — transformation — måste teknologin dels vara nyskapande, dels kräva att en stort antal parter ändrar sitt sätt att jobba. Det tar tid, men gör också att förändringen på samhället kan bli desto större.
Som ofta med teknologisk hype så går man ju igenom en fas med orealistiska förväntningar innan man landar i tydlighet vad som är praktiska tillämpningsområden. Och även om transformationer går hand i hand med bubblor som spricker så kan kan långlivad infrastruktur finansieras under en tidig, spekulativ fas:
Much of this infrastructure build-out is funded during the bubble phase. […] And so, there was a canal bubble, a railroad bubble, and, of course, the dot-com bubble […] A frenzy of inefficient investment had left behind dark fiber, empty data centers, and a whole lot of talent and know-how that was ready to be reused during the consolidation phase.
Avslutningsvis
Vissa startups väljer nog att förlita sig på blockkedjan för att locka kryptointresserade investerare, även där en traditionell centraliserad privat databas hade funkar lika väl:
However, if [OpenSea] had built a platform to buy and sell images that wasn’t nominally based on crypto, I don’t think it would have taken off. Not because it isn’t distributed, because as we’ve seen so much of what’s required to make it work is already not distributed. I don’t think it would have taken off because this is a gold rush. People have made money through cryptocurrency speculation, those people are interested in spending that cryptocurrency in ways that support their investment while offering additional returns, and so that defines the setting for the market of transfer of wealth.
Och sånt är livet ibland. Det är inte alltid den bästa teknologin som vinner:
However: just because you don’t need a blockchain to do something doesn’t mean the industry won’t settle on using blockchains to do it anyway. The technology industry is immensely path dependent. Particularly when buckets of money appear, feedback loops can form whose outcomes seem all but inevitable. Speculators and venture capitalists alike have inundated crypto with cash. Blockchains may become the future — including for use cases where they are not natural fits — only because their story was told, speculated on, invested in, and told some more.
Fråga skaparna av Betamax.
Jag skulle inte investera min pension i bitcoin eller NFTs, men jag tror absolut att blockkedjan kan vara — eller bli — rätt svar för vissa tillämpningar.
Det här var allt för idag.
Om du har vänner som du tror skulle gilla nyhetsbrevet, vidarebefordra det till dem eller tipsa dem om att skriva upp sig här för framtida utskick (det är helt gratis!).
Jag kommer framöver på att fortsätta skicka nyhetsbrevet på söndagar, och räknar med att skicka ut det varannan eller var tredje vecka. Ha det så bra tills dess!
—Jacob