God fortsättning på det nya året! Den här veckan fortsätter jag förra veckans topplista med totalt 30 böcker som påverkat mig mycket och som jag hoppas kan påverka mina barn — och kanske dig? — på samma positiva sätt. Det finns självklart massa andra bra böcker som de (och du) borde läsa som jag inte har läst, eller som jag inte gillade men ändå säkert är superbra, men detta är några av böckerna som varit viktigast för mig.
Förra veckan tog jag upp 15 skönlitterära böcker. (Förresten, jag glömde Brave New World! Läs den!) Och nu är det dags för facklitteraturen. Jag har delat in dem i tre grupper med fem böcker i varje: Naturvetenskap och filosofi, Historia och Samhällsvetenskap. Ibland har jag kanske slirat lite med kategoriseringen, för att få ihop symmetrin.
Så låt oss börja med Naturvetenskap och filosofi.
Naturvetenskap och filosofi
Jag har länge älskat The Demon-Haunted World: Science as a Candle in the Dark av den legendariske astronomen Carl Sagan. Och det är inte bara på grund av den fina titeln: vetenskapen som lyser upp världen och hjälper till att mota bort unkna fördomar och villfarelser, oavsett om det handlar om demoner, häxor eller små gröna utomjordingar. Den är väldigt välskriven och fantastiskt inspirerande. Det är helt enkelt en stridsskrift för kritiskt tänkande och den vetenskapliga metoden, och hjälper läsaren att konstruera och förstå argument. Jag önskar att inte bara mina barn utan alla skolbarn fick läsa den.
Jag tror många fler unga vuxna skulle bli fascinerade av fysik om de hade läst Six Easy Pieces av Richard Feynman, en av 1900-talets stora fysiker. Jag tyckte aldrig fysik var så spännande på gymnasiet, men med hjälp av den här boken och liknande böcker öppnades mina ögon. Feynman berättar lite om ämnets historia, men fokuserar primärt på att förklara vad naturen är uppbyggd av och hur materia interagerar. Kvantmekanik blir inte enklare än så här.
The Selfish Gene av Dawkins är en annan klassiker — med rätta. Dawkins har ett fantastiskt språk som nog blivit stilbildande för många vetenskapskommunikatörer. Det är dels ett vältaligt argument för evolutionen, men också ett debattinlägg kring en fråga biologer tvistat om länge: varför finns altruism? Eller annorlunda uttryckt: varför fattar individer beslut som är till deras nackdel för deras överlevnad eller reproduktion, men hjälper gruppen? Dawkins menat att det är logiskt om man fokuserar på genen snarare än organismen som bas för det naturliga urvalet. En gen förs ju sannolikt vidare om genens bärare hjälper en nära släkting, så beteenden som gör att folk hjälper sina släktingar — och i förlängningen andra — borde ha selekterats fram under årmiljonerna (förstås vid sidan om beteenden för att hjälpa sina barn, som är ännu starkare). Aha-upplevelser garanteras!
Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjös Du skall understundom dräpa var min första introduktion till hur målmedvetet en filosof kan ta sig an en fråga. Boken diskuterar när det är moraliskt acceptabelt att döda levande varelser. För även om de flesta samhällen har ett generellt förbud mot att döda andra, så finns det ju ett stort antal undantag: dödshjälp, krig, dödsstraff, aborter, köttproduktion, Alive-situationer etc. Tännsjö utvärderar frågan utifrån ett antal perspektiv, till exempel utilitarismen och ett rättighetsperspektiv, och har också frågat om vad svenska folket tycker. Oavsett vad man tycker i frågan är det fascinerande att läsa en författare som verkligen anstränger sig för att sätta sig in i alla parters argument och göra dem rättvisa. (Boken verkar inte längre finnas tillgänglig att köpa på svenska, så jag länkar till vad jag tror är en engelsk översättning.)
I Liv 3.0 diskuterar den svenske fysikern Max Tegmark artificiell intelligens och hur det kan komma att påverka människans situation i grunden. Vad händer när människan inte längre är den smartaste arten på jorden? Han vänder på många stenar och skissar på olika scenarion och risker för framtiden. Han diskuterar också vad som eventuellt förenar biologisk och artificiell intelligens: ett medvetande. Hararis Homo Deus: en kort historik över morgondagen (uppföljaren till Sapiens som jag återkommer till nedan) är också en läsvärd bok i genren framtidsspaning, men jag skulle säga att Tegmark har ett större djup och levererar ännu fler aha-upplevelser.
Honourable mention också till en sjätte naturvetenskaplig bok: Henrik Brändéns Själens biologi och vår fria vilja, om hur vår hjärna bygger om våra tankar, känslor och medvetande. Men eftersom jag recenserade den i detalj i Stedman Summaries #41 och #42 ville jag lyfta fram andra böcker här.
Historia
Hararis Sapiens hamnar nog på många listor över favoritfacklitteratur, men det är välförtjänt: den förklarar människan historia och unikitet på ett lättsamt sätt som få andra författare lyckas med. Harari pratar om att människans superkraft är förmågan att berätta historier, och han är verkligen ett levande exempel på det!
The Company of Strangers av Paul Seabright är lite som som en föregångare till just Sapiens. Det handlar om hur vi på en väldigt kort tid, rent evolutionärt, gått från hårlösa apor som lever i små grupper och instinktivt attackerar främlingar till att ha lite mindre hår och leva i en värld där vi inte kan överleva många dagar utan att tusentals främlingar samverkar för vår skull, på ett sätt vi aldrig kommer förstås — men heller inte behöver förstå. Hur lärde vi oss lita på främlingar? Ett extra plus till den coola framsidan som visualiserar hur förvånad en apa skulle bli om den förstod hur deras evolutionära kusiner lever nu för tiden.
Gun, Germs and Steel av Jared Diamond är också en Sapiens-föregångare. Harari har till och med beskrivit den som en stor inspiration: “[It turned me] from a historian of medieval warfare into a student of humankind”. Men den har ett annat, och mer nischat fokus. Diamond försöker förklara varför civilisationerna utvecklades snabbare i Eurasien än på andra platser, och varför det därför blev Europa som erövrade världen och inte tvärtom. Han går tillbaka till de allra mest grundläggande sakerna: var fanns det grödor att odla och djur som var smidigt att tämja? (Boken är extremt faktabaserad. Man lär sig bland annat sex skäl varför man inte tämja vissa djur såsom zebror. Några gissningar?)
Philip Gourevitchs We wish to inform you that tomorrow we will be killed with our families är precis så fruktansvärd som den låter. Den handlar om en av de mest fasansfulla delarna av människans nutidshistoria: folkmordet i Rwanda 1994. Sällan har ondskan känts så banal, och sällan har man insett hur snabbt tilliten — som beskriv i böckerna ovan — kan falla sönder i konkurrens med lojalitet med ens egen grupp. Men ju mer kunskap som sprids om människans mörkaste sidor, desto större chans att förhindra att illdåd sker igen?
Deliver Us from Evil: Warlords and Peacekeepers in a World of Endless Conflict av den brittiske journalisten William Shawcross var en av böckerna som gjorde mig intresserad av freds- och konfliktvetenskap. Varför startar krig och hur gör man för att stoppa dem? Vad har FN:s fredsbevarande insatser lyckas med? Shawcross har en actionfylld prosa och beskriver med trovärdighet både inifrån diplomaters privatjet och i flyktinglägren och belägrade städer. Han pekar på vikten av ansvarsutkrävande — förövare måste kunna ställas till svars, även utanför det egna landet, om man ska uppnå en civiliserad mänsklighet.
Samhällsvetenskap
Socialpsykologen Jonathan Haidt, som nog är mest känd för The Righteous Mind: How Good People are Divided by Politics and Religion, har blivit lite av en kändis under Trump-eran. Han är nämligen expert på de psykologiska grunderna för människors moraluppfattning, och har forskat på hur moral är länkade till olika ideologisk hemvist. Haidt menar att vänstern i USA är väldigt inriktad på vikten av vissa specifika moraliska fundament (till exempel omsorg och rättvisa). Konservativas moral, däremot, påstås baseras på en bredare uppsättning fundament (även till exempel lojalitet och frihet). Politiker som inte förstår vad väljare som inte är som de själva tycker är rätt och fel riskerar att bidra till polariseringen.
Naomi Kleins No Logo var min bibel när jag var ung och aktiv och mystiska rörelser på vänsterkanten som ville skriva av fattiga länders skulder och kväsa globala finansiella transaktioner. En ekonomiutbildning senare har jag lite mer perspektiv på frågorna, men jag minns fortfarande vreden och orättvisorna som Klein beskriver. Jag hoppas mina barn läser den här typen av litteratur som pekar på hur olika utfall slår mot enskilda människors värdighet, och inte bara nationalekonomiböcker om varför marknader generellt löser biffen bättre än byråkrater. (Jag länkar till den häftade, engelska utgåvan — jag tror det är den som hade en typografi som jag särskilt gillade.)
Freakonomics av Dubner & Levitt visar att nationalekonomi kan förklara massa olika skeenden i samhället. I slutändan handlar ju ekonomi om hur folk får tag i det de behöver eller vill ha, i konkurrens med andra som vill ha samma sak (läran om knappa resurser) och det kan ju tillämpas på allt mellan himmel och jord: från mäklare till Ku Klux Klan, från otrohet till aborter, från risker för spädbarn till knarkförsäljning. (Just den fascinerande berättelsen om hur ekonomin funkar i ett gäng som säljer knark beskrivs i mer detalj i Gang Leader For a Day av Sudhir Venkatesh, en sagolik historia om hur en nördig akademiker i Chicago bygger upp relationer med medlemmar i gatugäng under flera års tid, och får inblick i många av deras hemligheter, inklusive deras resultaträkning!)
Under det rosa täcket av Nina Björk gjorde nog att många unga svenska män och kvinnor ifrågasatte förväntningar på mäns och kvinnors beteende, och vad som är manligt och kvinnligt. Björk gör upp med särartsfeminismen: åsiktspaketet att man ska vara stolta över skillnader mellan män och kvinnor, men uppvärdera det typiskt kvinnliga. Hon står istället upp för det hon kallar likartsfeminism: alla individer ska ha samma chanser och möta samma förväntningar, oavsett kön. Vissa typiskt kvinnliga beteenden borde män inspireras av, och andra typiskt manliga beteende kanske kvinnor vill ta efter. Boken påverkade mig mycket som ung man, och jag hoppas den inspirerar mina barn lika mycket.
Slutligen: det finns en episk beef om internationellt utvecklingsbistånd mellan två ekonomiprofessorer i New York, Jeffrey Sachs på Columbia och William Easterly på NYU. Något förenklat hävdar Sachs att bistånd inte funkat för att man satsar för lite och för fragmenterat. Lösningen är mer bistånd, och mer koordinerade top-down projekt för att adressera alla fattigdomsfällor i lokalsamhället med ett enda slag. Easterly kommer från precis andra hållet och menar att ekonomisk utveckling måste byggas bottom-up på specifika initiativ som löser utpekade problem. Personligen är jag mer med Easterly och skulle börja med hans utmärkta bok The White Man's Burden, men även Sachs’ The End of Poverty är inspirerande.
Det här var allt för idag.
Om du har vänner som du tror skulle gilla nyhetsbrevet, vidarebefordra det till dem eller tipsa dem om att skriva upp sig här för framtida utskick (det är helt gratis!).
Jag kommer framöver på att fortsätta skicka nyhetsbrevet på söndagar, och räknar med att skicka ut det varannan eller var tredje vecka. Ha det så bra tills dess, och återigen: ha en bra fortsättning på det nya året!
—Jacob
PS. Jag länkar till Adlibris för jag tycker de erbjuder bättre leveranser än t ex Bokus och svenska Amazon. Jag har inga finansiella incitament att skicka trafik dit.