Stedman Summaries #4
Veckans tema är vaccinationer: är det bara en spruta eller en hel verktygslåda? Och som alltid länkar till läsvärt inom samhällsfrågor, vetenskap och teknik.
Gott Nytt År! Det här är fjärde utskicket av nyhetsbrevet Stedman Summaries. Det kommer ut varje söndag och består av korta kommentarer, citat och länkar till intressanta artiklar jag läst under veckan som gått. Då och då kommer jag skicka essäer. Kommentera gärna via knappen längst ner, eller kom med privat feedback! Och dela gärna med andra om du gillar det. —Jacob
Veckans tema: Vaccinationer och social rättvisa
Den här veckan tittar vi på vaccinationer mot covid-19 och i vilken utsträckning man ser prioriteringsordningen som en verktygslåda för att uppnå olika samhälleliga effekter, eller snarare som en specifik insats för att uppnå ett (1) avgränsat mål. USA är ett bra exempel på det förstnämnda och Sverige det sistnämnda.
Ta till exempel synen på att statsledningen vaccineras först. I USA var det ett självklart sätt att sända signaler till befolkningen att vaccinet är säkert:
President-elect Joe Biden has received his first dose of the Pfizer Covid-19 vaccine, saying he was getting the jab to show Americans it is "safe to take".
I Sverige meddelas lakoniskt att statsministern och socialministern kommer att ta vaccinet “när det blir deras tur”.
Vad gäller då kärnfrågan, själva turordningen? I Sverige har det förekommit en viss diskussion kring Folkhälsomyndighetens rekommendationer för prioritering av vaccination mot covid-19, men i grunden verkar de flesta aktörer hålla med om att den tydliga målfunktionen (“skydda de grupper har störst risk att bli allvarligt sjuka eller avlida”) och sättet att nå det:
Det primära syftet med vaccinationen i det första skedet är att tidigt skydda de grupper som har störst risk att bli allvarligt sjuka eller avlida i covid-19, vilket bedöms vara personer som bor på särskilda boenden för äldre eller har hemtjänst.
Folkhälsomyndigheten: Nationell plan för vaccination mot covid-19
I USA har debatten varit helt annorlunda. Det har varit självklart att prioritera sjukvårdspersonal först, men mindre självklart att prioritera äldre, eller över huvud taget att fokusera enbart på att skydda högriskgrupper från att dö.
Redan i september påpekade medicinska etiker att det var “etiskt komplext” att prioritera vaccination av gamla utanför äldreboenden, då de var vita i högre utsträckning, en grupp som klarat sig relativt väl i pandemin:
Prioritizing people older than 65 years without high-risk medical, work, or housing vulnerabilities, as WHO and NAM suggest (for phase 2), is ethically and legally more complex. Because early death correlates with disadvantage, prioritizing all patients 65 years and older is likely to exacerbate disadvantage. For instance, 30% of all non-White COVID-19 decedents are younger than 65 vs only 13% of White decedents (…)
JAMA: Fairly Prioritizing Groups for Access to COVID-19 Vaccines
Bakgrunden är att minoritetsgrupper i USA drabbats hårdare av covid-19, och att medlemmar av minoritetsgrupper som avlider i sjukdomen oftare är yngre och därmed inte skulle tjäna på en åldersgräns:
Compared with the rate of COVID-19–related deaths among non-Hispanic White individuals (…) and adjusting for age, the mortality rate relative to population size is 3.4-fold higher among Black individuals (…), 3.3-fold higher among Indigenous and Latino communities (…) These elevated death rates are unlikely to be explained by biological differences but more likely are influenced by social determinants of health, including economic privation and systemic bias.
JAMA: Is It Lawful and Ethical to Prioritize Racial Minorities for COVID-19 Vaccines?
Utifrån detta — och utifrån de just nu väldigt närvarande diskussionerna i USA om sociala rättvisefrågor som tex Black Lives Matter — kom ett betänkande från National Academies om att vaccinationsstrategin måste aktivt motverka ojämlika hälsoutfall:
At a moment when racial inequality and discrimination are at the center of national conversations in the United States, and a well-established source of poor health outcomes as well as the legacy of medical experimentation, these considerations must be a critical component of COVID-19 vaccine allocation.
National Academies: Framework for Equitable Allocation of COVID-19 Vaccine (2020)
En legal analys från bl a Lawrence Gostin, professor i medicinsk juridik vid Georgetown, visade att det är olagligt att direkt prioritera mellan invånare utifrån deras etnicitet, utan att en sådan prioritering måste i så fall ske indirekt utifrån att prioritera utifrån socioekonomiska faktorer som korrelerade med etnicitet:
First, a health care worker could not give priority to vaccinating persons from minority groups, for instance, by skipping White people waiting in line at a health care facility. Second, public health agencies could not provide vaccines exclusively, or in larger shares, to geographic areas identified by race alone. (…) An example of such a legally permissible approach would be to use a measure called the Area Deprivation Index (ADI), (which) integrates income, education, employment, and housing quality. Although it does not use race as a variable, the ADI still captures structural disadvantage and systemic racism because racial minorities are far more likely to be economically worse off.
JAMA: Is It Lawful and Ethical to Prioritize Racial Minorities for COVID-19 Vaccines?
USA:s folkhälsomyndighet, CDC, hade redan tidigare indikerat att de tänkt följa ramverket från National Academies, och deras rekommendationer innehöll också explicit delmål att “säkerställa en rättvis allokering”. I det första förslaget från den officiella, men rådgivande, kommittén som förberett frågan, valde man dock en ännu mer indirekt väg.
Man föreslog att efter vårdpersonal (1a) skulle “oumbärlig arbetskraft” prioriteras (1b) före pensionärer och vuxna med högrisksjukdomar (1c). Men som gruppen definierades omfattar “oumbärlig arbetskraft” ca 87 miljoner människor! Att pensionärer kom efter dem, och samtidigt som “vuxna med högsjukdomar” (en grupp på >100 miljoner, med visst överlapp med de andra grupperna), skulle inneburit att flertalet av de 205 miljoner amerikaner i arbetsför ålder skulle fått vaccin innan eller samtidigt som landets 50 miljoner pensionärer — och att prioritera alla är som bekant att prioritera ingen.
Utifrån ett vetenskapligt perspektiv anser kommittén att alla dessa tre grupper är lika viktiga — eftersom en prioritering av pensionärer “bara” sparar (max) 6.5% fler liv, något som provocerat många debattörer som påpekar att det skulle innebära tusentals extra dödsfall:
Man slår sen fast att det förvisso är mest praktiskt att fokusera på pensionärer, eftersom det är lättare att identifiera och avgränsa gruppen, men konstaterar slutligen att av etiska skäl borde man prioritera “oumbärlig arbetskraft”. Anledningen är att det “är mer rättvist” då de inte kan jobba hemifrån, samt just att det skulle “motverka ojämlik hälsa” eftersom etniska minoriteter är överrepresenterade bland “oumbärlig arbetskraft”. Pensionärer får en lägre etisk vikt eftersom etniska minoriteter är underrepresenterade bland den. Då vetenskapliga skäl, såsom antalet sparade liv, anses väga lika kommer man fram till att de etiska skälen får avgöra, och rekommenderar att “oumbärlig arbetskraft” prioriteras framför pensionärer.
Som Peter Singer påpekade i NYT-artikeln jag refererade till förra veckan skulle förslaget sannolikt leda till att fler personer även i minoritetsgrupper dog:
The effect would be that more people over all would die — and also that more members of racial and ethnic minorities would die, because the higher fatality rate in older people would outweigh their lower share of representation in that age group. That’s absurd. Equity for disadvantaged minorities can’t tell us to distribute vaccines in a manner that will mean more deaths in those communities themselves.
Förslaget röstades i slutändan ner. I det förslaget som klubbades igenom en månad senare prioriteras pensionärer högre.
En sådan här diskussion om hur man fördelar knappa resurser i ett ansträngt läge är förstås djupt känslig, och det finns väldigt olika åsikter i det amerikanska samhället om vad som är rätt och riktigt. Den diskussionen får bli nästa veckas tema.
Läsvärt i veckan
Att stycka upp techbolag
En annan het politisk fråga i USA har varit om man borde stycka upp de stora Internetbolagen. Vissa av bolagen har retat upp båda partierna, av delvis olika skäl. Amerikanska konkurrensverket, Federal Trade Commission, anklagade härom veckan Facebook för att vara ett olagligt monopol och vill bryta upp bolaget för att främja konkurrensen. Tidigare i höstas stämde Justitiedepartementet Google för att de motverkat konkurrens på sökmotormarknaden, och dessutom stämde flera stater dem nyligen pga deras position inom displayannonsering (det som inte är sökrelaterat). För att inte tala om demokratiska politiker, t.ex. Elizabeth Warren, som har pratat mycket om “stycka upp stora tech bolag”. Men som tech-analytikern Ben Evans förklarar att det är inte uppenbart hur man gör det så att konsumenter verkligen tjänar på det:
In the 1980s, if you installed a word processor or spreadsheet program on your PC, they wouldn’t come with word counts, footnotes or charts. You couldn’t put a comment in a cell. You couldn’t even print in landscape. Those were all separate products from separate companies that you’d have to go out and buy for $50 or $100 each.
A few generations earlier, in the 1950s, a new car often wouldn’t have turn signal lights. That was an after-market product that you could buy and fit yourself with a drill and a screwdriver on a Saturday morning.
Over time, of course, Lotus and Microsoft, and Ford and GM, integrated - ‘bundled’ - all of that. Spreadsheets do charts, and the operating system handles printing, and no-one today argues that when you buy a car you should choose who supplies the lights. That killed a lot of third party products - it was, ipso facto, unfair competition - but we don’t argue it should be illegal.
On the other hand, in the 1960s there was a significant court case around Ford bundling a car radio and squashing competing radio suppliers. Is a radio an essential, necessary part of the product that should be integrated, or is it optional? What would that mean?
This is the centre of today’s argument about what Apple and Google include in their smartphone operating systems, and what Google includes in ‘search’, and it was the argument twenty years ago around whether and how Microsoft should include a web browser in Windows.
Benedict Evans: Platforms, bundling and kill zones
Facebooks plan för WhatsApp
Ungefär samtidigt har Facebook gått ut med sin plan för hur man, efter många år, skulle kunna tjäna pengar på WhatsApp, nämligen genom att det blir till en naturlig kanal för butiker att ha kontakt med sina kunder — lite som WeChat i Kina:
Chief Executive Officer Mark Zuckerberg sees potential to transform that user base into a profit center by enticing retailers to sell goods and services inside WhatsApp, or use the app to handle customer service issues that might otherwise require an email or phone call. […] For Facebook, a company that makes 99% of its revenue from advertising, WhatsApp presents a chance to diversify its business and protect itself from erosion in enthusiasm for its core social networking apps. Eventually, Facebook believes, it can control the entire exchange between a brand and its customer, starting with an ad on Facebook or Instagram and leading to an interaction or product sale on WhatsApp or Messenger. “Instagram and Facebook are the storefront,” says WhatsApp Chief Operating Officer Matt Idema. “WhatsApp is the cash register.” […] WhatsApp plans to allow companies to list products for sale, gather orders through direct messages, and eventually accept payment for those orders. […] China’s WeChat, which allows users to buy everything from airline tickets to groceries, has proven that messaging services can successfully double as digital storefronts.
Bloomberg: Facebook Sees WhatsApp As Its Future, Antitrust Suit or Not
Kinas övergrepp i Xinjiang
Apropå Kina har BBC släppt en skrämmande dokumentär om hur man tvingar hundratusentals uigurer och andra minoriteter till tvångsarbete i bomullsindustrin:
Alongside a large network of detention camps, in which more than a million are thought to have been detained, allegations that minority groups are being coerced into working in textile factories have already been well documented. […] But the new evidence suggests that upwards of half a million minority workers a year are also being marshalled into seasonal cotton picking under conditions that again appear to raise a high risk of coercion. […]
“Anyone who cares about ethical sourcing has to look at Xinjiang, which is 85% of China’s cotton and 20% of the world’s cotton, and say, ‘We can’t do this anymore.’” […]
[China’s] response, from 2016 onwards, has been the building of“re-education” camps for anyone displaying any behaviour viewed as a potential sign of untrustworthiness, such as installing an encrypted messaging app on a phone, viewing religious content or having a relative living overseas. While China calls them “schools for de-radicalisation”, its own records suggest that the reality is a draconian system of internment which aims to replace old identities of faith and culture with an enforced loyalty to the Communist Party.
Vem stjäl bokmanus från okända författare?
En lite gullig story från NYT om en phishing-kampanj för att stjäla okända författares opublicerade bokmanus:
Mr. Hannaham was just one of countless targets in a mysterious international phishing scam that has been tricking writers, editors, agents and anyone in their orbit into sharing unpublished book manuscripts. It isn’t clear who the thief or thieves are, or even how they might profit from the scheme. […]
In fact, the manuscripts do not appear to wind up on the black market at all, or anywhere on the dark web, and no ransoms have been demanded. When copies of the manuscripts get out, they just seem to vanish. So why is this happening?
NYT: Why on Earth Is Someone Stealing Unpublished Book Manuscripts?
Allt du velat veta om Four Seasons Total Landscaping
Jag är efter 4 år ganska utmattad/uttråkad av stories om Trumps olika elakheter, defekter eller klantigheter. Men vissa händelser är för knäppa för att ignorera:
My search for answers involved — I swear to God — more than 37 sources spread throughout the White House, the Trump campaign, the president’s network of advisers both formal and informal, the Republican Party, and the Commonwealth of Pennsylvania. […] Whether it’s war and peace or public relations and gardening, sorting out the truth is a complicated endeavor when it relates to Donald Trump. Everyone involved in anything, no matter the size, no matter how stupid, seems to lie as a first resort, or to know very little, or to lie about knowing very little, or to know just enough to send blame in another direction, and the person in that direction seems to lie also, or to know very little, or to lie about knowing very little, but perhaps they have a theory that sends blame someplace else, and over there, too, you will find more liars, more know-nothings, and before long, a whole month will have passed, and you still haven’t filed your story about how the president’s attorney wound up undermining democracy in a parking lot off I-95 on a strip of cracked pavement in a run-down part of a city that ordinarily would command no consideration from the national political class or the very online public or the equally online mainstream media, which, when forced to look, found lots of reason to laugh.
NY Mag: The Full(est Possible) Story of the Four Seasons Total Landscaping Press Conference
Paul Graham om vikten av att tänka själv (i vissa jobb)
Att skilja sig från mängden är aldrig lätt för ett flockdjur, men kanske i synnerhet inte vad gäller unika intellektuella ståndpunkter. Det här både en fråga om förmåga och mod. Peter Thiel var Facebooks förste investerare och är en notorisk profil i Silicon Valley. Han brukar fråga intervjukandidater: “Vilken viktig sanning håller väldigt få människor med dig om?”. Helt i linje med det publicerade en annan av Silicon Valleys mest kända figurer, Paul Graham (medgrundare till Y Combinator, som bl a tidigt investerat i Airbnb och Dropbox), sina tankar om varför och hur man tänker själv:
You don't want to start a startup to do something that everyone agrees is a good idea, or there will already be other companies doing it. You have to do something that sounds to most other people like a bad idea, but that you know isn't — like writing software for a tiny computer used by a few thousand hobbyists, or starting a site to let people rent airbeds on strangers' floors. […]
There's room for a little novelty in most kinds of work, but in practice there's a fairly sharp distinction between the kinds of work where it's essential to be independent-minded, and the kinds where it's not. I wish someone had told me about this distinction when I was a kid, because it's one of the most important things to think about when you're deciding what kind of work you want to do. Do you want to do the kind of work where you can only win by thinking differently from everyone else? […]
To go beyond this general advice, we need to look at the internal structure of independent-mindedness — at the individual muscles we need to exercise, as it were. It seems to me that it has three components: fastidiousness about truth, resistance to being told what to think, and curiosity.
Paul Graham: How to Think for Yourself
God fortsättning, från våra framtida robot overlords
Slutligen: en nyårshälsning från Boston Dynamics, bolaget som gör robotar som är bättre på härma mänskliga rörelser än vad jag är.
Vi hörs nästa vecka!
—Jacob