Det här är det sextonde utskicket av nyhetsbrevet Stedman Summaries. Det kommer ut varje söndag och består av kommentarer, citat och länkar till intressanta artiklar jag läst nyligen. Kommentera gärna via knappen längst ner, eller kom med privat feedback. Vidarebefordra gärna till andra om du gillar det! Och det är helt gratis att prenumerera själv.
—Jacob
Veckans tips
Hur kunde det ta ett år? Men nu är den i alla fall här: Zoom Escaper, ett verktyg för dig som behöver ett svepskäl att avvika från tråkiga videomöten. Med ett fåtal klick kan du frammana skällande hundar eller slagborrar (eller gråtande män!) i bakgrunden.
Kriget mot droger
Veckans tema är narkotikapolitik. USA:s president Joe Biden sa härom veckan: “No one should go to jail for the use of a drug".
Det här är en ganska stor kurskorrigering från hans företrädare, som kallat droganvändning “public enemy number one” and lagt 500 miljarder kronor varje år per att bekämpa det. År 2018 arresterades 1,4 miljoner människor i USA för innehav av narkotika, och många av dessa döms till just fängelse.
Men även innan Bidens kommentar har “the war on drugs” i USA varit på väg mot en vapenvila, om än inte formellt så i praktiken:
Public support for the war on drugs has waned in recent decades. Some Americans and policymakers feel the campaign has been ineffective or has led to racial divide. Between 2009 and 2013, some 40 states took steps to soften their drug laws, lowering penalties and shortening mandatory minimum sentences, according to the Pew Research Center.
Världshälsoorganisationen WHO är bland de tunga aktörer som numera driver linjen att eget bruk av narkotika, eller innehav för personligt bruk, inte borde vara förbjudet:
Reviewing and repealing punitive laws that have been proven to have negative health outcomes and that counter established public health evidence. These include laws that criminalize or otherwise prohibit […] drug use or possession of drugs for personal use […]
Vad är droger?
Förresten, vad är skillnaden på droger och narkotika? Tekniskt sett är droger ett samlingsnamn för substanser som påverkar kroppen på något sätt, och som inte är mat eller näringsämnen. Psykoaktiva substanser är de som påverkar hjärnan. Här ingår allt från koffein och nikotin till alkohol och heroin, och t.ex. smärtstillande läkemedel. Eftersom påverkan på hjärnan kan upplevas positivt, såsom eufori eller ökad pigghet, finns risk för överkonsumtion.
Användandet av vissa preparat är därför reglerat. Narkotiska preparat syftar specifikt på de substanser som är olagliga när de inte förskrivs av sjukvården. Ritalin är t ex ett lagligt ADHD-läkemedel, som består av det centralstimulerande ämnet metylfenidat som är olagligt att köpa själv. Vissa substanser regleras internationellt, andra narkotikaklassas nationellt av Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket.
Narkotika kan konceptuellt delas upp i cannabis (t.ex. marijuana), centralstimulerande (t.ex. Ritalin), opioider (t.ex. morfin) och hallucinogener (t.ex. “magiska svampar”). Men rent legalt är narkotika i Sverige det som listats i förordningen om kontroll av narkotika - det är alltså en exakt lista på hundratals verksamma ämnen som är förbjudna (det finns också en lag om förbud mot “vissa hälsofarliga varor”).
Vapenvila i kriget?
Flertalet länder har börjat legalisera (stryka relevanta lagar) eller avkriminalisera (se till att användare inte åtalas) eget bruk av narkotika. I vissa fall är det fortfarande förbjudet att distribuera eller sälja narkotika och/eller så gäller lättnaden bara “soft drugs” (till skillnad från “hard drugs”).
I USA har den förändrade synen framförallt gällt marijuana, även om staten Oregon nyligen avkriminaliserat all droganvändning för eget bruk.
Fourteen states have now legalized recreational marijuana and 35 states have some kind of legal medical marijuana program. And another 10 states have already started to push for marijuana legalization in 2021. […] The clear conclusion for policymakers is that marijuana legalization has not increased youth use or criminal behavior in any detectable way.
Andra länder har avkriminaliserat bredare, t.ex. Portugal, som år 2001 omfokuserade från straff till vård av missbrukare och skadereduktion:
The reality is that Portugal’s drug situation has improved significantly in several key areas. Most notably, HIV infections and drug-related deaths have decreased, while the dramatic rise in use feared by some has failed to materialise. However, such improvements are not solely the result of the decriminalisation policy; Portugal’s shift towards a more health-centred approach to drugs, as well as wider health and social policy changes, are equally, if not more, responsible for the positive changes observed.
Så vad skulle vara skäl att avkriminalisera bruk av narkotika?
Till viss del handlar det om en omprövad syn på skadeverkningar. Förespråkarna menar att “narkotika” är en alltför binär kategorisering, som implicerar att allt som idag är olagligt (t.ex. cannabis) skulle vara farligare än substanser som är lagliga (t.ex. alkohol). Om 51% av USA:s befolkning använt cannabis, kan det då verkligen vara den enkelbiljett till livet på gatan som förespråkare för en hård drogpolitik utmålar?
David Nutt är professor i neuropsykofarmakologi vid Imperial College i London, och specialiserad på hur droger påverkar hjärnan och skapar beroenden. Han var ordförande för den brittiska regeringens Advisory Council on the Misuse of Drugs, tills han fick sparken därifrån för att ha avvikit från regeringens politiska position.
Nutt publicerade bland annat en artikel i den prestigefyllda tidningen the Lancet 2007 där han försökte sig på att konstruera en evidensbaserad ranking av olika substanser utifrån deras medicinska risker (t.ex. risk för överdoser), samhälleliga kostnader (t.ex. sjukvårdskostnader), och risken för beroende. En enkätstudie av ett (mindre antal) experter gav den här bilden (från Wikipedia):
Här bedöms t.ex. heroin, kokain och barbiturater som de farligaste drogerna, medan flera droger som är olagliga i många länder ses som mindre farliga och framförallt mindre beroendeframkallande än t.ex. alkohol och tobak. Att alkohol trots detta är lagligt är ju sannolikt mest av historiska skäl:
Om alkohol hade introducerats idag hade det med stor sannolikhet narkotikaklassats med tanke på sina många skadeverkningar. Det är framförallt kulturella och historiska skäl som gör att alkohol inte kategoriseras som narkotika.
Några år senare följde Nutt upp med ny artikel med en delvis annan metodik, där han även inkluderade risker för andra personer — och där ses alkohol som den allra mest skadliga substansen!
MCDA [Multicriteria decision analysis] modelling showed that heroin, crack cocaine, and metamfetamine were the most harmful drugs to individuals […], whereas alcohol, heroin, and crack cocaine were the most harmful to others […].
Inte oväntat är forskningsfältet kontroversiellt, och Nutt har bland annat kritiserats för att riskera att uppmuntra beteenden som leder till en försämrad folkhälsa:
Fourteen year olds starting daily cannabis use do not agonise over its exact classification; many do not even think it is a drug and few have any knowledge of its hazards. By comparison, most adults in the UK drink alcohol in moderation, but do so in the knowledge that drinking a bottle of vodka a day is likely to be injurious to health, and few are in favour of daily drinking from age 14 years.
Det finns dock en bred enighet om att heroin och andra opioider (opiater är en vanligare term i Sverige, men tekniskt sett en undergrupp) står ut vad gäller medicinska risker. Opioider är den typ av droger som skördar flest liv, med bred marginal: de förekommer i 70% av alla narkotikarelaterade dödsfall i USA och 90% i Sverige.
Det finns båda olagliga (t.ex. heroin och fentanyl) och lagliga (t.ex. morfin och OxyContin) opioider. I Sverige har den lagliga förskrivningen varit mer begränsad, men t.ex. i USA pratar man om en “opioidkris” där både förskrivningen och dödsfallen tredubblats på 20 år (36% av opioid-relaterade överdoserna berodde på utskrivna läkemedel):
In 2018, the U.S. opioid prescription rate was 51.4 prescriptions per 100 people, which is equivalent to more than 168 million total opioid prescriptions. […] Also in 2018, after being prescribed an opioid medication, about 10.3 million people ended up misusing it and 47,600 people died from an overdose.
De flesta som driver frågan om en mer liberal narkotikapolitik torde erkänna att många substanser kan vara riskfyllda och/eller beroendeframkallande. Argumenten grundas snarare i en liberal grundsyn (i ett fritt samhälle bör man inte begränsa invånares frivilliga val, så länge de inte skadar andra), men också den pragmatiska hållningen att rekreationell (icke-medicinsk) droganvändning alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Samhället bör därför inrikta sig på skadereduktion (harm reduction), snarare än nolltolerans.
SVT beskriver de “två lägren” så här:
Vad kan man då tänka sig för effekter av att frångå nolltoleransen? En studie av länder som avkriminaliserat användare av narkotika visar på att användning generellt inte gått upp:
This report published by Release, the UK national center of expertise on drugs and drug laws, reviews the evidence in 21 countries that have adopted some form of decriminalization and has found that the model of enforcement adopted has little impact on the rates of drug use in a country.
In Sweden we have a system
Var står då Sverige i en internationell kontext?
Sverige har sedan 90-talet varit ett av de länder i Europa med hårdast narkotikapolitik, något som kritiserats länge men försvarats från politiskt håll:
Sverige är ett av få demokratiska länder i världen där inte bara narkotika utan också själva droganvändningen är olaglig. Det gör att svensk polis har rätt att tvinga personer de misstänker är drogpåverkade att lämna urin- och blodprover, något experter på beroendesjukdomar länge kritiserat.
Tanken med lagstiftningen när den infördes 1988 och skärptes 1993 var att avskräcka från droganvändning och förhindra missbruk. I en utvärdering från år 2000 konstaterade Brottsförebyggande rådet att lagstiftningen inte tycktes ha haft någon avskräckande effekt på ungdomars drogvanor. Sedan dess har inga nya utvärderingar gjorts.
Genom att stigmatisera bruk av narkotika har man velat uppnå just nolltolerans:
År 1993 skärper riksdagen narkotikastrafflagen. Narkotikabruk, som tidigare var ett bötesbrott, får fängelse på straffskalan. Nolltoleransmodellen som ska skapa det narkotikafria samhället har därmed nått sin kulmen.
Reformen ger polisen – som sedan 1980-talet lobbat för lagändringen under parollen “Det skall vara jobbigt att vara missbrukare” – mandat att inspektera munhålan, skrevet och anus på alla med misstänkta kännetecken såsom svajig gångstil och drogögon. Därtill får de tvinga till sig urin och blod för att leta efter spår av knark.
De som i Sverige förespråkar avkriminalisering avser alltså generellt en återgång till lagstiftningen som gällde fram till 1988.
Nolltoleransen i Sverige verkar generellt ha fungerat för att hålla användandet av vissa droger, t.ex. cannabis, på en relativt låg nivå. Idag verkar dock svenska studenter uppleva det enklare att få tag på olagliga droger än på många andra håll i Europa:
Illicit drugs were perceived to be more easily available overall in Austria, Bulgaria, Sweden and Denmark than elsewhere in Europe.
Narkotikaanvändningen har också ökat kraftigt i Sverige senaste åren:
Som nybliven S-hälsominister 2002 slog Morgan Johansson fast att ”Sverige är narkotikafritt om tio år”.
Under en oktobervecka 17 år senare rökte stockholmarna nästan 1,8 miljoner doser cannabis, snortade 33 670 linor kokain och tog över 451 000 doser amfetamin på en vecka.
Det mest besvärande faktumet för svensk politik är att Sverige inte bara har tuffast lagar — man har också högst antal narkotikarelaterade dödsfall i Europa per capita (USA ligger dock nästan 3 gånger högre!)
Sweden is the country with the most drug-induced deaths per million of the population in Europe. In 2018, 81 people died per million inhabitants
(Dock kan kvaliteten på statistiken variera mellan länder. Och vissa debattörer hävdar att de hårda lagarna fungerar för att hålla bort narkotika, och dödsfallen ofta beror på lagligt utskrivna läkemedel.)
Men trots den globala trenden, och trots Sveriges dåliga resultat, finns i Sverige en politiskt majoritet för att bibehålla nuvarande lagstiftning. Vänsterpartiet är idag det enda riksdagsparti som är för en avkriminalisering (av ungdomsförbunden är dock en majoritet för).
Bland tjänstemän och forskare är tongångarna delvis annorlunda. Sista åren har både Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Folkhälsomyndigheten föreslagit att förbudet mot eget bruk ska utredas:
Mikael Malm är samordnare på SKL och presenterade nyligen organisationens förslag för politikerna i riksdagens socialutskott.
– Jag tror det finns en större politisk enighet kring detta än tidigare. Frågan har varit känslig och som politiker har det funnits en osäkerhet kring att lyfta de här frågorna och då framstå som en kritiker av Sveriges restriktiva narkotikapolitik. Men tiden kanske är mogen att se över narkotikalagstiftning nu.
Regeringen markerade dock snabbt sin syn — rakt emot sin egen expertmyndighet:
Nu går Folkhälsomyndigheten emot regeringen och vill utreda förbudet.
– Jag ändrar inte uppfattning för att Folkhälsomyndigheten kommer med det här förslaget, säger socialminister Lena Hallengren.
Och politiker beskriver den svenska narkotikapolitiken som “the third rail” i svensk politik — det finns stora karriärmässig risker att ta i frågan:
– Jag skulle inte våga prata öppet om legalisering av cannabis. Jag har jobbat för hårt för att rasera min karriär på det sättet, säger en riksdagsledamot som inte vågar gå ut med sitt namn. […]
– Jag ska vara ärlig och säga att den sista rädslan som lämnat mig är den om narkotikapolitiken. Folk är helt oresonliga. Det är verkligen masspsykosstämning.
Hanif Bali berättar om vänner som har haft lovande politiska karriärer, men som har stoppats efter tydliga ställningstaganden för en mer liberal narkotikapolitik.
I våra skandinaviska grannländer är ämnet mindre kontroversiellt, och de har också delvis valt andra vägar. I Danmark är det inte olagligt att använda narkotika (men innehav räknas som ett brott). Och i Norge läggs lagstiftningen fram just för att avkriminalisera eget bruk och innehav av narkotika:
Norges regering vill reformera narkotikalagstiftningen så att användning av narkotika och mindre droginnehav avkriminaliseras. […]
– Vi har kämpat för en mer human narkotikapolitik i över tio år. Straff skadar! Det fungerar inte. Tvärtom kan det göra det svårare för människor som behöver hjälp. Och det bidrar till utstötning och stigmatisering av sårbara människor. Vi kan inte längre basera den norska narkotikapolitiken på vad vi känner eller tror, säger [kunskapsminister] Guri Melby.
Det var allt för idag.
Eller nästan allt — en uppdatering om 'Oumuamua, det interstellära objekt vi diskuterade i förra nyhetsbrevet. Professor Loeb, som argumenterade att det kunde vara en sond från en annan civilisation, sa ju “if someone shows me evidence to the contrary, I will immediately back down”. Nu kanske han får chansen att göra det: en ny studie pekar på att objektet istället kan vara en klump fast kväve, som kan ha brutits av från en planet i ett annat solsystem vid en kollision för ett halvt miljard år sedan och slungats ut i rymden.
Vidarebefordra nyhetsbrevet till dina vänner om du gillar det, och prenumerera om du inte redan gör det (det är helt gratis!). Vi hörs nästa söndag. Ha en bra vecka!
—Jacob